Nu kommer dag 2 som handlar om mina föräldrar.

Jag har en underbar mamma som jag anser inte bara är min mamma utan min vän oxså.

Jag känner att jag kom min mamma närmare när hon och min pappa skillde sig 1990.
Jag valde då att flytta med min mamma känner att jag inget ångrar trots vad som hände mellan mej och min pappa.

Min mamma är en klippa hon har hjälpt mej när jag haft det svårt, hon varit med på mina förlossningar nja 2 första var hon med på och det jag så glad över.

Min mamma född 1956 så jag har en ung mamma kan man säga att det är.
Min mamma jobbar heltid så inte alltid lätt att träffas men försöker :D
Hon är med min yngre syster på tassebo  bland och hjälper till min mamma djurvän nja inte spindlar och annat smått äckligt kryp.
Hon ganska kreativ och rolig ofta man skrattar i hennes närhet ibland skrattar vi utan veta vad vi skrattar åt men vi kan även vara alvarliga tillsammans.
Hon bästa mamma och mormor ja även farmor.

Visst har hon inte alltid varit snäll varit stunder då hon gett mej utegångs förbud massa tjat och gnat men vad vore livet utan dom motgångar det var ju för mitt bästa....

Måste säga att hon fick mitt bröllop att vara så fint hon gjorde allt i lokalen och gjorde men fina bukett.
Älskar min mamma så otroligt mycket måste erkänna en sak så rädd att ska hända henne något och att jag ska stå ensam ....

Måste tilllägga min mamma är en riktigt äventyrare ;D

Min syster tagit denna bilden så min mamma ;D

Min papppa avsluta sitt liv 2005 Vila i frid

Min pappa mamma träffades unga har många roliga minnen av min pappa när dom levde tillsammans, han var rolig och snäll men han var även hård men vilken pappa inte rädd om sin dotter.

Min pappa och mamma skildes som sakt 1990 han valde att bo kvar i hofors där vi bodde när dom valde att gå vars ett håll.
Första året hade jag bra kontakt med min pappa men sen blev det glesare och glesare varför ja det undrar jag med.

Han träffa en kvinna som hade 5 barn sedan innan och dom valde gifta sig och dom fick 2 barn tillsammans, vet ej men till en början verka det helt okej hon var trevlig.
Men jag minns ett samtal till min pappa som än i dag är så färskt kanske var det det som gjorde att min pappa aldrig ringde mej ?!?
Han bodde då i kvidinge och jag ringde var så glad över att jag kom in i skolan och då skrek hon att ville jag träffa min pappa fick jag allt betala hotellet eller buss resan för hennes bil fick han ej ta.

Jag blev så ledsen gör ont i mej ännu.
Om dom bråkat eller vad vet jag inte men jag vet att han fick ju betala underhåll ett år till.

Känndes som jag inte var värd något.
Jag blev bjuden på hans 50 års kalas det var skoj men var alltid lite bekymrad över honom.
När jag fick min första trodde jag det skulle bli bättre mellan mej och pappa men nä samtalen var långt mellan gångerna och träffarna var sällan.
Visst han kom ju några gånger men han sa hon vet inget så säg inget jag fatta inget av det han sa men acceptera det för jag sakna ju honom.

Sista gången jag såg honom minns jag så väl. Det var 2005 på min sons dop han satt i kyrkan ( han var ej troende men han kom ) när dopet i kyrkan var över gick jag ut för att leta efter honom tittar bort mot parkeringen där står min pappa i öppningen till parkeringen men mötet blev kort och jag blev jätte ledsen och arg på honom eller inte på honom men på hans fru,  Han hav mej dop presenten sa kan inte komma med för hon känner sig inte välkommen men jag sa att det var hon men han sa nä kommer en annan dag såg han köra i väg.
Sista gången jag såg honom levande :/ *trårar kommer just nu*

Jag bjöd honom på min dotters 3 års kalas men han svara ej utan någon dag senare fick jag medelande att han inte kunde komma han hade någon hals infektion.

Den 2 juli 2005 fick jag ett samtal tidig morgon från min bror. Det var att min pappa hittades död i ett garage.
Min pappa valde att lämna denna jord han var bara 51 år han skulle fylla 52 år i okt.

Jag blev arg på mej själv och klandra mej själv kännde att allt var mitt fel ....

Men i dag vet jag bättre inte arg på honom bara ledsen önska att han hade ork att kämpa mot allt det han bar på.
Kan säga han var feg men samtidigt modig för att kunna stänga in sig i sitt garage och sätta på bilen kunna sitta kvar det kräver ganska mycket mod.
Men det fegt att lämna alla utan svar på frågan som jag bär och många andra om VARFÖR ?!?!?!

Vila i frid pappa vi kommer att ses någon gång .....

Kram