Sitter här med en del tankar, som vart har detta år tagit vägen, har ju verkligen varit ett år som sent kommer att glömma.

Jag vet att det vara nov men jag tror inte att det som kvar av detta år kan ändra något.

Tänk att ett jäkla virus ska ska få en hel värld stanna upp. Ja jag bitter eller nä igentligen inte, inte rädd för att få viruset men jag rädd för vad viruset kan göra. Man kan bara försöka skydda sig men isolera mig som vissa länder har gjort är inte min grej.

Jag ville inte ut resa eller vara fast i en folkmassa, måste kunna själv kunna smita undan.

Jag känner inte att jag är i riskzon men jag vet att läkaren anser att jag tillhör den gruppen, men jag kommer inte ta vaccin när det kommer, då jag känner att tar jag den så kommer jag verkligen bli sjuk.

Jag rädd att någon i min familj ska få viruset och bli så pass sjuka att inte vet hur utgången ska bli, en av mina största räddslor just nu

Så när någon av dom blir sjuka så skojar jag mm jag vet att det kanske sårar men det min osäkerhet och räddsla.

Andra saker som hänt som man inte kommer att glömma att detta konstiga år att mina 2 stora töser har fått körkort det så skoj men när dom ute kör och jag inget hör från dom på ett tag så kryper det i mig av räddsla något hänt dom.

Sen tänk jag varit mamma i 20 år inte vissta jag hur mitt liv skulle se ut.

Ja sen så har min stora fått ett jobb det skoj, sen så har vi fått veta att hon har autistis, hon ska få hjälp med att leva med det och få stöd.

När vi var på psykratin prata svara på deras frågor så börja jag tänka på 2 saker ena är att jag gett mina barn någon form av NPF men dom unika alla 4, Sen slog det mig att sonen inte bara har ADD utan även lite autism, en del stämde verkligen in.

Men jag älskar mina barn oavsett vad dom har, dom hade inte varit dom dom är utan sina diagnoser.

Kom på att USA har en ny president snacka om snopet för Trump som trodde han skulle vinna. Inte bara det VC president är en kvinna det ju unikt.

Så 2020 kommer vi aldrig glömma

/K

Önska jag kunde stå på ett högt berg och bara skrika rakt ut, det skulle vara ett glädje tjut men även frustation tjut.

Jag mår ej bra inte bara min arm som spökar även demonerna i mitt huvud som bråkar, även hela min kropp.

SÅ jäkla jobbigt känner att ingen förstår, kanske bara en kännsla jag har, men den är jobbig.

Det så mycket som måste klaffa för att det ska rulla.

När det gäller skrika ut ett glädje skrik så har båda stora töserna äntligen fått sina körkort, ja det körs bil lite väl mycket kanske en fas men snacka om att bilen får slita.

Vi har en regel ska man köra runder för det skoj så får dom betala sin bensin det kostar ju en del.

Men det  inte bara att dom klarat av körkortet utan

Mellan tösen visa att hon hade blivet månadens anställd och fått massa postiva ord. Så kul för henne det ger ju henne liten sporre.

Den stora tösen har fått fast anställning så skoj även om jag vet att det inte det hon vill jobba med, så är det en inkomst och erfarenhet. Kännslan av att kunna stå på egna ben.

Säger att det okej jobb att hon trivs.

/k