kaan74

Alla inlägg under december 2011

Av Katrine - 31 december 2011 14:16
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av Katrine - 25 december 2011 11:39

Nu en del av julen över barnen har fått sina klappar.


Barnen öppna och dom blev jätte glada över sina presenter så skoj att se deras glädje.


Josse fick ju en bärbar data med tillbehör  och hörlurar och skin att sätta på datorn, pets, kläder och pengar topp model

Becka fick oxså en bärbar data med tillbehör och hörlurar och skin att sätta på datorn. pets kläder pengar topp model

Jonte han fick nitendo ds 3:d med tillbehör och 2 spel  lego i massa och kläder och pengar och en radio stryd bil som ja låter har massa finneser.

Flisan hon fick ett nitendo spel, massa smurfar och massa pets kläder pengar och bok att rita och inreda möbler.


Jag fick med lite så snäll har jag varit :D till och med Kalle varit snäll ...


Nä ska göra vid mig fara till skurup och träffa svärmor och kalles morfar ska bli trevligt ....


/K

Av Katrine - 21 december 2011 12:47

Ja i går hände det som alla mammor och pappor fasar för att ens barn försvinner inne i en butik och det var inte vilken butik som helst utan VÄLA och nu i denna julruschen .....


Ska ta det från början!!!

I går tog jag flisan ut på lite mat shopping och julgrans letande ska ha en riktig gran och det inte det lättaste. Men jag och flisan hitta ingen så vi åkte hem la in maten och jag tog det lungt.


Sen tog jag och becka och jonte oss upp på väla skulle hitta en sak till en julklapp samt kolla gran utan för ikea, hitta en gran eller inte jag utan becka hitta en fin gran.


Vi gick kolla och jonte hitta en julklapp som han ville hans pappa skulle ha så visst skulle han få det så jag stod i kö och jonte fråga om han fick gå ut och sätta sig utan för jag sa Nej men kännde ja okej sitt kvar där så kommer jag.

Becka gick och titta lite och tillslut så sa jag till becka gå ut till jonte.

Hon gick ut såg han en kort sek sen var han tydligen borta jag står och betalat ovetande om vad som hänt, när jag kommer ut ser jag becka stå där se lite konstig ut, jag frågar var jonte ...Hennes svar inget man vill höra jag vet inte han var här sen försvann han.

Jag tittar runt om till min fasa är han borta, känner blodet rusar och allt snurrar ser massa folk samtidigt blir jag lite smått arg på becka jag vet inte hennes fel men min rädsla finns och min ilska.

In på butikerna runt om men jag ser honom inte.

Jag skickar sms till kalle har sådan panik. Vem tagit honom ? Vart har han gått ??? kollar snabbt ner i vattnet som dom har inne på väla för att se att han inte ligger där Pust ingen ligger i vattnet och paniken stiger ser hur rädd becka börjar bli.

Går många tankar igenom mitt huvud som ska jag fira jul utan min son, kan jag se folk i ögonen.

Jag börjar gå till gamla delen och ber becka stå kvar kommer han står ni kvar jag kommer.

När jag kommit en liten bit hör jag i högtalarna "Jonathan 6 år väntar på sin mamma Katrine vid informationen"

Jag blir lättat men samtidigt är jag rädd har panik går tillbaka till becka sen var är informationen paniken stiger igen och jag helt snurrigt i huvudet.

Jag går och går känns som en evighet innan jag hittar fram under hela tiden så sms jag kalle inf läget.

Där sitter min pojk både rädd och modig på samma gång jag kan pusta ut men jag börjar ju skälla på honom, men vakten säger vill du vara snäll och kontakta kalle skulle just ringa dig.

Jag stannar upp ringa mig ?? Hur vet dom mitt nr vad har kalle med detta göra ???


Då säger vakten att han var en duktig kille en modigkille som visste sitt namn och ålder och vad jag heter och samt sitt telenr hem så vi ringde hem och hans pappa gav oss ditt nr.


Då kunde jag inte skälla på min pojke längre det över gick till att jag skämdes att jag tappat bort mitt barn, känner mig så hemsk.


Jonathan släppte inte min hand inte ens för en kort sek vi kunde göra klart det vi skulle.


Han berätta att han tittat in i butiken han visste jag var i men han såg inte mig ( jag var där men han måste ha missat mig ) Då gick han ut för att berätta för första bästa person att han var vilsen och tappat bort mig, denna person hade hjälpt honom till informationen då han då uppget faktan sen satt han där tills jag kom.


Jag är stolt över min son som klara av det så bra som han gjorde kunde berätta för dom så dom kunde hitta mig.


Men i sådana lägen blir man ju rädd.


Sen hemma så kläde vi granen upptäckte att ljusen var trasiga :( men går bra endå bara sätta i dom i efter hand.


Sen blev det lite mys i soffan innan kidsen skulle lägga sig.


/K


SMS

Av Katrine - 19 december 2011 22:07

Ja tog just min mobil och då såg jag ett långt SMS från en underbar tjej.


Ville bara säga jag blev rörd och glad att veta att det finns någon som förstår utan för detta hemmet.


Du bara så fantastiskt och jag ska kolla upp det med min husläkare


/K

Av Katrine - 19 december 2011 10:04

Jag känner mig vekligen som en hemsk människa värdelös mm


Jag har ont huvudet vill mer än kroppen klarar av känner mig så misslyckad när jag inte kan göra alla till lags hur jag en berättar och talar om jag ganska öppen ang hur jag mår för att jag ska slippa behöva gå i en försvars mekanism.


Känner mej så ledsen och värdelös gente mot kalle jag vet vad han vill och jag vill med men det jobbigt då man har ont i höfter rygg och ben nu även armarna och nacken enda stället jag inte har ont är själva huvudet och mag partiet.


Jag vill en del men smärtan stoppar mig många gånger jobbigt känns som jag bara ska förstå andra att det jobbigt för dom när jag har ont att jag inte ger dom det dom vill ha och behöver. Ska jag sätta min smärta åt sidan låta mig få mycket mera ont för att vara alla till lags men vad händer om ett tag ? Kollapsar jag eller slutar min kropp helt att fungera ???


Det värsta är det tufft för mig att jobba men jag jobba då vi behöver min lilla inkomst för att vi ska kunna flyta ovan ytan visst pengar är inte allt inte det matriella heller men ska familjen fungera så behöver man verkligen pengar och en del matriella saker.


Om ni tänker er en skala mellan 1-10 så ligger min ständiga smärta på 4-5 men kommer ofta toppar av olika saker ligger då uppe på 8-10 men jag biter samman och önskar att jag ej har ont men det försvinner ej.


Jag gråter ofta inom mig för att jag känner mej så misslyckad och värdelös, i bland när jag lägger mej tänker jag ofta i morgon när jag vaknar finns inte smärtan, men verkligheten hinner i fatt mig på morgonen då vill jag i bland bara somna om inte vakna igen, ganska hemska tankar jag vet men det så jag mår och känner.


Jag har gjort min operation i hopp om att jag ska få må bra men nä enda det med fört mig är att jag just nu slipper diabetes medicinen hoppas att den blir borta åter står att se om några månader.

Ja jag har gått ner men sakta då jag vet att jag "hinner" ej få i mig det jag ska i vätska ja även maten slarvar jag med då jag sätter annat i fokus.


Ja sen pengar just nu önska jag att jag hade fått ca 30 -50 tusen så jag kunde slänga in på avbetalningar så jag hade fått lite mera leva för i månaden går på knäna nu när jag sjukskriven vissdel, jag kan inte fatta dom som klarar sig på att vara sjukskriven menar nu dom som är det för att dom inte orkar arbeta för vi som verkligen är behov av sjukpenningen vill ju helst jobba leva normalt liv inte leva snålt.


Men jag lär inte se då mycket pengar så jag blir av med en del "skulder" men som sakt kunde vara värre ju ....


//K

Av Katrine - 16 december 2011 08:55

Jag känner mig ledsen inombords inget jag visar utan jag håller humöret uppe och försöker att inte visa min smärta jag har.

Jag känner mej så misslyckad och ensam men jag inte ensam men ensam om känna smärta.

Jag har ont men det syns inte det så frustrerande nämner man det så blir kommentarerna i morgon har du ont någon annan stannas eller säg var har du inte ont eller trams.

Denna smärta jag har syns ju inte men den gör ont, ont i min rygg slut och i höfterna i benen vissa dagar även ont i armar.

Kroppen känns tung, men nu jag även börjat få smärta i nacken.

I bland känns det som vill lägga mig ner och dö.


Det värsta är ju att känns som ingen riktigt förstår.


Jag kämpar med att jobba 50% kan säga det tufft i mellan åt.


Jag får ofta höra men du har ju även 4 barn så trött på höra det som om det vore deras fel att jag har ont, nä det är det inte visst burit 4 barn i magen och det är en påfrestning men då borde smärtan ha kommit redan efter 4:de barnet.

Jag vet jag haft lite ont innan men det kom som blixt från klar himmel när jag tog det lungt njöt av min sem sen bara kännde jag av smärtan, kan kroppen kännt att jag måste bromsa min framfart signalerat min smärta kraftigare, jag tänker ofta på hur mådde jag innan jo jag var deppad kanske det tog över taget sen nu när jag mindre deppad att kroppen orka signalera att stop du har smärta i kroppen.


Den 3 Jan ringer min läkare och jag ska försöka få en bokad tid till henne för vidrae diskution hur vi ska gå till väga jag vet att dom tagit massa prover på mig men detta går ej dom får hjälpa mig.

Om jag ska kunna jobba högre tjänst en 50 % måste ju något hända.

Antingen någon form av sjukgymnastik eller smärtlindring eller något annan men jag orkar ej.


Just nu jag rädd att ej klara av dom vardagliga sakerna som ta hand om hemmet jag även rädd inte kunna jobba fullt ut igen.


Kanske har jag fel yrke men vad ska jag då jobba med ?????


Nä nu ska jag vila min onda kropp och förlåt att jag kräker av mig i min blogg men jag orkar inte känna mig ensam och misslyckad och ledsen längre jag vill ej ha ont ....


/K

Av Katrine - 13 december 2011 22:47
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av Katrine - 11 december 2011 14:46
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  

Presentation


Välkommen till mitt liv..


Länkar

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2011 >>>

Fråga mig

2 besvarade frågor

Gästbok

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Besöksstatistik

Tidigare år

Arkiv

RSS


Skapa flashcards