Ja i går hände det som alla mammor och pappor fasar för att ens barn försvinner inne i en butik och det var inte vilken butik som helst utan VÄLA och nu i denna julruschen .....

Ska ta det från början!!!

I går tog jag flisan ut på lite mat shopping och julgrans letande ska ha en riktig gran och det inte det lättaste. Men jag och flisan hitta ingen så vi åkte hem la in maten och jag tog det lungt.

Sen tog jag och becka och jonte oss upp på väla skulle hitta en sak till en julklapp samt kolla gran utan för ikea, hitta en gran eller inte jag utan becka hitta en fin gran.

Vi gick kolla och jonte hitta en julklapp som han ville hans pappa skulle ha så visst skulle han få det så jag stod i kö och jonte fråga om han fick gå ut och sätta sig utan för jag sa Nej men kännde ja okej sitt kvar där så kommer jag.

Becka gick och titta lite och tillslut så sa jag till becka gå ut till jonte.

Hon gick ut såg han en kort sek sen var han tydligen borta jag står och betalat ovetande om vad som hänt, när jag kommer ut ser jag becka stå där se lite konstig ut, jag frågar var jonte ...Hennes svar inget man vill höra jag vet inte han var här sen försvann han.

Jag tittar runt om till min fasa är han borta, känner blodet rusar och allt snurrar ser massa folk samtidigt blir jag lite smått arg på becka jag vet inte hennes fel men min rädsla finns och min ilska.

In på butikerna runt om men jag ser honom inte.

Jag skickar sms till kalle har sådan panik. Vem tagit honom ? Vart har han gått ??? kollar snabbt ner i vattnet som dom har inne på väla för att se att han inte ligger där Pust ingen ligger i vattnet och paniken stiger ser hur rädd becka börjar bli.

Går många tankar igenom mitt huvud som ska jag fira jul utan min son, kan jag se folk i ögonen.

Jag börjar gå till gamla delen och ber becka stå kvar kommer han står ni kvar jag kommer.

När jag kommit en liten bit hör jag i högtalarna "Jonathan 6 år väntar på sin mamma Katrine vid informationen"

Jag blir lättat men samtidigt är jag rädd har panik går tillbaka till becka sen var är informationen paniken stiger igen och jag helt snurrigt i huvudet.

Jag går och går känns som en evighet innan jag hittar fram under hela tiden så sms jag kalle inf läget.

Där sitter min pojk både rädd och modig på samma gång jag kan pusta ut men jag börjar ju skälla på honom, men vakten säger vill du vara snäll och kontakta kalle skulle just ringa dig.

Jag stannar upp ringa mig ?? Hur vet dom mitt nr vad har kalle med detta göra ???

Då säger vakten att han var en duktig kille en modigkille som visste sitt namn och ålder och vad jag heter och samt sitt telenr hem så vi ringde hem och hans pappa gav oss ditt nr.

Då kunde jag inte skälla på min pojke längre det över gick till att jag skämdes att jag tappat bort mitt barn, känner mig så hemsk.

Jonathan släppte inte min hand inte ens för en kort sek vi kunde göra klart det vi skulle.

Han berätta att han tittat in i butiken han visste jag var i men han såg inte mig ( jag var där men han måste ha missat mig ) Då gick han ut för att berätta för första bästa person att han var vilsen och tappat bort mig, denna person hade hjälpt honom till informationen då han då uppget faktan sen satt han där tills jag kom.

Jag är stolt över min son som klara av det så bra som han gjorde kunde berätta för dom så dom kunde hitta mig.

Men i sådana lägen blir man ju rädd.

Sen hemma så kläde vi granen upptäckte att ljusen var trasiga :( men går bra endå bara sätta i dom i efter hand.

Sen blev det lite mys i soffan innan kidsen skulle lägga sig.

/K