Det så jobbigt att se när barnen mår dåligt. Ser hur hon kämpar igenom det hela.

Hoppas nu att hon kan vila upp sig på lovet bara göra det hon vill, vet att hon ska jobba men vet att hon tycker det skoj ha något.

Just nu vet jag att hon känner sig ensam och nere, jag gör allt i min makt att hon ska kunna få sin aptit och ork tillbaka.

Jag fick sjuka henne från skolan då hon mådde så dåligt att hon bara låg i soffan grät. Ville inget så låg även jag i soffan med henne visa henne jag fanns, vi kolla på Big Brother och ett och annat skratt kunde hon få fram, för det finns en och annan rolig typ i det programet.

Fick henne att ta sig ut och köra lite bil trots hon både var arg, ledsen och besviken och deppig klara hon av hantera körningen hur bra som helst, det gör mig stolt.

Jag själv haft hemska dagar haft sådan smärta har ännu, men lite mer hanterbar just nu, men det så jobbigt.

Får ju så dåligt samvete över att jag inte klarar av hemmet, har ju knappt kunna använda ben och händer.

Värsta är det syns ju inte så inte så lätt för andra att förstå.

Har nu 4 nätter har ju snart avklarat 1 av dessa men jag haft ont men lyckats att klara natten hyfsat, jag får ta en natt i taget se hur det utvecklar sig.

Jag tacksam för att familjen endå förstå till en viss del och kan hjälpa mig när jag ber om hjälp, men det känns ändå hemskt att man måste be om hjälp i bland vill ju klara det själv.

Min stora tös kämpar om att få jobb interjuver och hon ska test jobba, men det tufft att få jobb ju många som söker till jobben. Men hon är tapper som kämpar på. Men denna vecka som kommer så åker hon väg till Närcom vinter, så hon får koppla av lite från familjen :)

Hennes första körning gick tydligen bra, skoj nu är hon ju laddad till tusen att forsätta, tror jag hon är ...

Annars så har barnen lov, redan sportlov men dom 2 små ska jobba hela veckan. Det är enkelt jobb men endå som ska upp sedan ska dom ta sig dit och jobba 3-4 timmar.

Nä nu ska jag logga ner snart så kan jag hem och sova

/K